Idag har jag mest legat med huvudet djupt nedborrat i kudden och kännt närvaron av musik och trampande fötter omkring mig. Ganska behagligt eftersom jag är en sån som aldrig blir rastlös. Dock smet jag nyss ut för att fotografera lite då det var flera månader sen sist, och när jag stod i skogen med ögat tryckt mot sökaren så kände jag hur små bitar av ångesten äntligen flög iväg.
(växt, gamla barnvagnar)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar